Linda och Cajo

Den här helgen har Albin varit alldeles fantastisk. Vi har utsatt honom för alla möjliga konstiga situationer, och de allra flesta klarar han galant, med gott humör och stort tålamod. Han har:

1. Suttit still på bussen i en hel timme
2. Charmat restaurangpersonal
3. Sovit på tåget
4. Uthärdat promenad i yrsnö och många minusgrader utan ett ljud
5. Sovit på hotell
6. Vänt sig från rygg till mage medan Pappa tittade på, dragit in benen under sig och ställt sig på alla fyra, och därefter satt sig upp!
7. Tittat på mängder med fiskar utan att bli rädd – inte ens för hajarna
8. Klappat ek från 1600-talet på Vasamuseet
9. Somnat vid mattid och inte ätit förrän en och en halv timme senare
10. Varit uppe jättesent och charmat restaurangpersonal
11. Hyllat Stuvstakyrkans kör med glädje och jubel
12. Sovit sig igenom tågkaoset på hemvägen

Albin har börjat säga sitt första ord – tydligt och klart och i situationer där det passar in. Fadershjärtat sväller av stolthet, men i morse var det inte bara roligt. Jag var på väg till jobbet, och vinkade till honom på väg ut. I samma ögonblick som jag stänger dörren börjar han gråta, och strax efteråt kommer det, ordet. Ett ledset och frågande:

– Pappa?

Idag har Albin och mamma varit och tränat. Mamma-workout innebär helt enkelt att mamma lyfter Albin istället för vikter i olika övningar.

Eftersom han passerat niokilosstrecket fick mamma ta i ordentligt…

Det var inte vår grej riktigt, mest beroende på att passet sker när Albin egentligen ska sova middag, så han blev ganska grinig till slut.

Men nu har vi provat i alla fall.

Vinter och så många kallgrader att mamma fått sätta en köldgräns för längre promenader med vagnen. Detta trots att den utrustats med fårskinnsfäll.

Familjen firade nyår i ett vintervackert Jönköping och Albin sov igenom hela fyrverkeriet utan att vakna.

På nyårsdagen tittade första tanden äntligen fram, men han är inte så pigg på att visa upp den ännu. Fast det är skönt när vi ”kliar” med tandborsten.

Idag har Albin hjälpt pappa att torka disk. Albin provade att torka disk med munnen, vilket visade sig vara en mindre effektiv metod än att använda en handduk.

Albin säger tack så mycket för alla fina julklappar, även om han nog faktiskt gillade paketsnörena bäst. Det här med att riva upp paket är han lite för liten för.

Det blev pulkapremiär på juldagen och det var en förundrad liten kille som satt där. Vi har inte provat någon backe ännu, men en tur på gatan räcker gott till att börja med.

Albin lär sig nya saker varje dag. Han ”pratar” mycket och när farmor och farfar var här över första advent satt han utan stöd för första gången. Nu är det inga problem att sitta länge, men han har inte förstått att han kan lägga sig ner när han blir trött, utan protesterar tills vi kommer och hjälper till.

Krypa/hasa går inte alls och idag började vi fundera på allvar på om han kommer att göra det eller om han kommer att gå direkt, efter den uppvisning han hade i tvättstugan.

Han satt i tvättkorgen, greppade om kanten och drog sig upp till stående, två gånger om.

Snabba framsteg med andra ord.

Nu har Bianca, Malin och Martin åkt hem efter trevliga dagar  och jag tror faktiskt att Albin saknar sin kusin. Det blev helt plötsligt mycket tystare i huset. Ingen tvååring som sjunger lite, badar nallen i en burk eller säger åt pappa Johan att klappa lite på Albin när sonen är ledsen.

Kom tillbaka snart!

jjnnxxn     ggggg uuubbbbbb   xxx6tsdbbbjjjjjjjjj    jjj b y 8v       n.gggggggggggggggggggggggggggggg3zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggccccccccc

oy yyyyyyyyyyyyyyyyyhn      55ytddddddddddddddddddddddddddddddddtttttttttttttttttttgd  tttddtttttttd u5 hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhd§<z

LU898´9´00IJJHHHH NN,M,KM,,          M NN   LLNNNNNNNNNNMMMMM7777777777777774+3,6352DZDZZZZZZZZZDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDCXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX J0+.

Tidigt varje morgon går Albin och jag ut och hämtar tidningen. Ibland är Albin glad och nöjd på morgonen, ibland är han orolig över att frukosten låter vänta på sig, men när vi kommer ut blir han alltid lugn. Dels finns det mycket att titta på, dels vet han att när vi kommer in med tidningen, då kommer maten.

Idag var han extra orolig, eftersom Pappa envisades med att byta blöjan redan före frukost – det hade kommit en stor leverans – och då blir man alltid rädd att man missat maten. Men när vi kom ut, blev han ändå lugn. Ögonen växte sig stora, och han tittade sig hänfört omkring.

Luften var fylld av små vita prickar, gräsmattan var alldeles vit, och på brevlådans lock låg en centimeter snö. Albins första snö!