Linda och Cajo

Filmjölk lär vara bra för huden  och det måste ju innebära att Albin får väldigt vacker hy i framtiden. I alla fall så länge han inte fått kläm på kombinationen sked och mat. Skönt att det är sommar!

Klicka på bilderna för att se hela.

Igår kväll var Albin och Pappa på Kina–Thairestaurangen tillsammans med goda vänner i åldrarna mellan 5 månader och 34 år. Albin kröp runt i minigolfbanan, busade med tvååringen och åt med god aptit av Pappas biff i rödcurrysås. Det blev en ganska sen kväll för honom, innan han fick sin kvällsvälling vid 20.30 och sedan kom till ro i sängen.

Men det tar han igen idag! Han sov till den nya rekordtiden 7.30 (svensk tid!) innan han ville ha frukost. Efter en macka och lite gröt somnade han om före 9, och nu sover han fortfarande.

Om några veckor börjar ju Mamma jobba igen. Då är det bra om han orkar vara uppe en stund efter att hon har kommit hem från Gävle. Sover han då så här mycket på förmiddagarna kanske inte Pappa klagar alltför mycket över det…

Det händer rätt ofta att Albin får äta banan efter lunchen eller eftermiddagsmaten. När han inte äter samma mat som vi vuxna eller rester från gårdagen, blir det ofta en barnmatsburk följd av en banan. För ett antal månader sedan var det en tredjedels eller en halv banan, som vi serverade bit för bit med tesked, men det var länge sedan. Nu räcker det att hjälpa honom att skala, så klarar han resten själv, och ingenting annat är intressant så länge det finns banan kvar. Det gäller att hålla bananförrådet osynligt medan förrätten serveras, annars får bananen ovillkorligen förtur i serveringskön.

Idag fick han först en burk spaghetti med köttfärssås, och sedan tänkte jag variera bananerna med ett äpple. Han har inte riktigt uppskattat äpple förut, när han fått några uppskurna bitar att plocka i sig – då har det varit päron som gällt – men å andra sidan har jag inte kunnat äta äpple själv på sista tiden, utan att han velat smaka och också tuggat i sig små bitar. Så den här gången skalade jag äpplet, så att han skulle slippa bita igenom skalet, och gav honom sedan äpplet helt.

Först tänkte jag att nu var jag dum. Jag skulle ju ha börjat med att dela äpplet i två halvor. Då hade han dels ätit upp hela äppelhalvan han fick, dels lättare fått grepp om den. Men han greppade äpplet med båda händerna och satte alla åtta tänderna i det. Nog var det små bitar han fick loss varje gång, och nog tappade han äpplet då och då. Men han gav sig inte, tog nya tag och gnagde på. Medan jag satt i en stol bredvid, drack honungsvatten och njöt av eftermiddagens stillhet.

Till slut ville upp ur barnstolen och uppenbarligen ansåg måltiden avslutad. Då fanns det två centimeterstora äppelbitar kvar framför honom. Resten av äpplet var spårlöst försvunnet – inklusive kärnhuset.

Idag har Albin fått öva på att äta med gaffel. Tidigare har han klarat av att ta emot en gaffel – laddad med mat –  i handen, stoppa rätt ända i munnen och äta upp maten. Idag lyckades han faktiskt också spetsa en böna på gaffeln. Men än försöker han ge tillbaka gaffeln till Pappa eller Mamma varje gång, för att vi ska ladda om den.

Som vanligt har han tagit sig an problemet experimentellt. Bland annat har han provat att vända på gaffeln, så att de fyra piggarna pekar uppåt, och se om det går lättare att spetsa bönorna med den runda knoppen i andra ändan. Experimentet lyckades inte, i alla fall inte första gången…

Nu ligger Mamma på soffan, utslagen av en förkylning, Pappa väntar in tvättmaskinen, och Albin sitter på altanen och provar draghållfastheten hos klädnyporna. De flesta visar sig gå sönder om man drar tillräckligt hårt.

Albin är på semester, för tillfället hos farmor och farfar. Häromdagen fick han några jordgubbar till efterätt. Han åt en bit och utbrast:

NAM!

Sedan försvann resten av bitarna väldigt fort.

Idag försökte han sig på att gå. Utan stöd. Ett steg med varje fot blev det innan han satte sig ner. Snart så springer han.

Idag har Albin varit ute på egna äventyr i Gimo. Mamma och Pappa skulle tapetsera gästrummet, och då fick Albin vara hos bästa extramormor och – morfar hela dagen.

Det gick hur bra som helst. För Albin alltså. Det var betydligt värre för Mamma och Pappa, som tyckte att det blev så tyst och tomt hemma.

Men det är skönt att det fungerar att lämna bort honom.

För övrigt så har han kommit på att det går att resa sig upp och stå, utan stöd. Han ser väldigt förvånad ut när han kommer på vad han håller på med.

Efter att ha ätit 3/4 portion rågflingegröt, ett päron och ett kex, samt upprepade gånger frågat efter Mamma och fått svaret: ”Mamma sover”, blir Albin hissad i taket, medan Pappa ropar:

– Albin, Albin!

Grabbens svar är lika tydligt som logiskt:

– Jaaa!

Ord är spännande, men det är inte helt lätt att veta vilka ord som passar i sammanhanget. Idag tittade Albin upp på sin mamma och pappa som kom in i rummet och sade glatt ”hej då”.  Igår satt han i badkaret och sade nöjt ”bada”.

Ooee (hund), hää (häst) och amba (lampa)  används flitigt.

Så nog finns det ett ordförråd där bakom babblet.

Det var en gång en liten Albingubbe,
en Albingubbe som var jättesöt.
Det bästa som den Albingubben visste,
det var att äta Pappas goda gröt.

Det var en gång en liten Albingubbe,
en Albingubbe som var jättesöt.
Det bästa som den Albingubben visste,
det var kex.

6.35: Mamma lämnar huset för en heldagskurs i Stockholm.

7.22: Albin säger MAMMA, klart och tydligt, för första gången.